Tags
Under den förra valrörelsen var jag gravid med mitt andra barn. Jag visste ännu inte vem hon var eller hur hon såg ut, men på morgonen efter valdagen satt jag på sängkanten, kände hennes lilla fot genom huden mot min hand och grät.
Sammanbitet svor jag att göra allt vad jag kunde för att se till att det här var den sista gången som vi efter valdagen vaknade upp till ett land med en regering som vill ha ökade klassklyftor.
För när mina barn frågar mig: “Mamma, vad gjorde du när rasismen växte i Sverige på 2010-talet, när ungdomsarbetslösheten var skyhög och när framtiden kändes hopplös?” – då vill jag kunna se dem i ögonen och ärligt svara: “Allt. Jag gjorde allt jag kunde.”
Michaela Leos blogg 